Gästspel
I mitten av Februari (2013) fick Annie besök av 2 av mina vänner. Båda har träffat Annie flera gånger innan, men det var ett tag sedan och dom har inte varit med i nya stallet. Den ena väntade barn så det blev ingen ridning för henne. Den andra lurade jag upp på Annies rygg. Hon har ridit på Annie tidigare, men det var ett tag sedan och hon brukar inte rida. Med tanke på det så tog vi det lugnt.
Sadlad och klar. Dags att ta sig ner till ridhuset.
Anna-karin tar en tur runt i ridhuset. Tyvärr inga travbilder eftersom kamerans batteri tog slut... :(
Näsvist
En vän till mig (från USA) undrade om inte jag kunde ta lite bra bilder på Annies mule. Hon behövde närbilder så hon kunde se hur en hästmule såg ut eftersom hon ville måla. Sagt och gjort, en dag tog jag med mig kameran och fotade lite. Från udda vinklar.
Och min favorit....
Man vill ju bara PUSSA den mulen. <3
Vintertid
Man behöver inte alltid rida. Ofta när sambon är med så brukar vi ta en promenad med Annie. Det brukar börja med att jag håller i snöret, men ganska snart vill sambon ta över. Undrar om inte han ser Annie som en stor hund. :)
Här ser man stallet i bakgrunden.
Hmm.. När sambon är med så tillåts saker som annars inte är helt ok... :p
Promenader är riktigt mysigt!
Flytt till Anneberg
Den 1 December 2012 gick Annies flyttlass till nya lägenheten som ligger i Anneberg. Anläggningen är uppdelad på flera olika enheter/stall varav det största med 6 boxar tillhörde stallägaren och hans dotter. Dottern (vuxen) tävlar dressyr och har varit med i landslaget. Hon var kvalad till OS i London, men hennes häst skadade sig. Såklart. Övriga stall var 2 stycken med 3 boxar i varje och 1 stall med 2 boxar i. I 3 av stallen stod det halvblod av olika typer och höjder, den högsta strax över 180 cm i mankhöjd, och i stallet Annie skulle stå fanns 2 ponnyer. Alla tränar och tävlar. I DRESSYR. Och så vi då. Med en reininghäst. Det kändes absolut helt logiskt. Eller inte.
Annies box var längst ut mot gården så hon skulle kunna hänga med bra vad som händer. Utetiderna för hästarna visade sig vara, och nu är jag fördomsfull, typiskt för ett dressyrstall, snåla. Hästarna kom ut vid 9 och in redan vid 15 på vintern. Lite senare intag mot våren. Nåja, nu var det så här. Det fanns andra lite lustiga regler. Man fick inte rida i bredd i ridhuset och man fick inte prata mer än nödvändigt. Nu låter det som om vi inte trivdes, men det gjorde vi. Övriga inackorderade var väldigt vänliga och Annie vann snart deras hjärtan. Hon är ju så SNÄLL fick vi höra allt som oftast. Det värmer i hjärtat. <3 (Ingen vill väl ha en häst som alla avskyr..)
Det enda riktigt jobbiga var när vi hade intaget och den där 180 cm hästen skulle in. Jag gillar verkligen inte så höga hästar och när dom dessutom mopsar upp sig, ja då känner jag mig liten och ynklig.
Annie i nya stallet.
Annie och hennes "morotsgubbe".
Till en början fick hon gå i en liten grusruta på baksidan, mellan 2 andra hästar. Det kändes inte alls optimalt så när vi fick frågan om stallägarens 2-åriga sto och Annie kunde få gå ihop i de stora hagarna så kunde vi inte säga ja snabbt nog.
Annie och hennes kompis Angelina, 2 år, och en stor hage att härja i.
Stallet ligger väldigt fint, men det finns ingenstans att rida ut. Bara en enda väg, upp till en sjö. På den här vägen vågar man inte rida eftersom folk kör riktigt fort i och med att det är en raksträcka...
Efterdyningar...
Det visade sig att Annie hade fått en inflammation i en kota. Det var därför hon inte presterade som hon brukade nere på EM. Vi vet vad det beror på och jag vill inte gå in närmare på det än så.
Hon svarade fint på behandlingen och fick vila under hösten. Tyvärr kunde hon inte gå kvar i sommarhagen eftersom hon skulle vila. Att gå själv i vinterhage är inte alls roligt, men som tur är så är hon en så otroligt lätt häst så hon fann sig i det utan problem. Det blev lite extra pyssel då hon skulle ha hö istället och promenader.
Under senhösten fick vi börja sätta igång henne igen vilket fungerade mycket bra. Vi bestämde oss också för att flytta henne till ett stall väldigt nära Sandra (man ser stallet från hennes balkong). Flytten skulle ske den 1 December. Samma dag som sandra själv skulle flytta. Har man inte jobb så skaffar man sig. :)
EM - Hemresan
Tänk vad snabbt en vecka kan gå. Rätt vad det var så var det dags att packa ihop allting och börja resan hem till Sverige. Sandra och jag brukar ha hyfsad ordning på hur vi ska ha allting så det är mest själva bärandet till bilen som tar tid. Vi stod ju en bit in i tältstallet med så många steg blev det.
Annie åkte i en mindre lastbil ner tillsammans med en jättetrevlig valack. Det fanns gott om plats att hiva in alla saker.
Det var fortfarande väldigt hett, så vi duschade av Annie precis innan lastning. Hon åkte ändå utan skydd. Hon står så bra på transporten och det var alldeles för varmt att ha några skydd på.
Sista tuggorna med österrikiskt gräs.
Skönt med en kall dusch innan hemfärden.
Det var riktigt stökigt när alla skulle lasta och åka hem ungefär samtidigt. En ganska känd belgisk ryttare stod och skällde på Sandra på något språk hon inte förstod så Sandra blev rätt sur och skällde tillbaka på svenska om jag inte minns fel. Sedan gick hon över till engelska och sa till belgiskan att om hon bara förklarar vad det är hon vill så ska det nog gå att lösa. Och det gjorde det ju. Alla kunde få sina hästar lastade utan att störa varandra. Lite märkligt det där hur en del tror sig ha rätt att bete sig hur som helst bara för att de är kända.
Äntligen på väg hem!
Vacker utsikt på vägen hem.
Stopp mitt i natten för urlastning och tankning. :)
Hemma i Sverige igen! Tillfällig stopp dock. Omlastning till egen transport och sista timmen hem innan resan var över för denna gång.
Och ÄNTLIGEN hemma i sin egen hage med sina kompisar. Det första hon gjorde var att springa efter en av de andra, vända rumpan till och dela ut en praktfull smäll. Sandra och jag stod som fågelholkar och fattade ingenting. Efter det så var det helt lugnt igen. :)
Annie fick nu semester eftersom resan självklart tagit en del på henne. Skorna hon fick i Österrike visade sig inte hålla för att gå i svensk sommarhage så när jag någon vecka senare skulle ta in henne så gick hon helt tyst. Inte en sko satt kvar, och hon brukar aldrig tappa några skor.
Lilltjejen var värd varje minut hon fick i sommarhagen. :)
EM - Tävlingarna
Ja... Vad gäller själva tävlingen för Annies del så kan vi i det närmaste lämna det därhän. Hon var toppenfin i början av veckan, men ju närmare allvaret vi kom, desto sämre presterade hästen. Vi insåg snart att något verkade fel. Vi kände inte riktigt igen henne. Och presterar man inte på topp så kan man inte placera sig högt på ett EM.
Är man inte bäst, kan man åtminstone vara snyggast. :)
Så, inga toppresultat denna gång, men man år ha i minnet med att Annie bara var 5 år på detta EM. Det var hon och någon mer som var yngst. Alla de andra var minst 1 år äldre. Självklart gör det sitt till. Vi har heller aldrig varit ute på så här stora tävlingar och har lärt oss massor som vi kan ta med oss och framförallt, vi hade ROLIGT.
EM - Anläggningen
Anläggningen förtjänar ett eget inlägg. Det var verkligen ett fantastiskt ställe som Sandra och jag besökte även 2013, men då utan Annie. Stället ligger 15-20 minuter utanför Wien, mer bestämt Wiener-Neustadt. Det ägs av Familjen Schulz och hela stället andas reining. Här föder man upp alltifrån kommande reiningstjärnor till att hålla EM. Man har några hundra hästar här. Man har självklart en egen hemsida; http://www.westernstar.at/
Här är bilder jag själv har tagit:
Här syns båda ridbanorna. Den som är mest skymd, till höger, var till för framridning. Den till vänster tävlades det på.
Tävlingsarenan med vy bort mot parkeringen och gäststallar. Tältstallet där Annie stod syns som ett vitt fält bakom traktorn.
Kontoret/Sekretariatet och i hörnet, till höger i bild (syns ej) låg restaurangen/baren och det var där vi häckade på kvällarna. :)
Restauranten/baren (Ridbanorna är bakom mig)
Framridningsbanan med vattensprinklers i taket! Helt underbart för hästar och ryttare när det var så hett.
Anläggningens egna hästar.
Det är väldigt vackert runtomkring, men stället ligger som i en gryta och blir följdaktligen väldigt varmt.
Deras egna stall var väldigt annorlunda mot våra här hemma. Mer... exotisk.
Hästarna kunde välja att vara inne, eller ute. Här stod en del hingstar men just när jag passerade hade dom nog siesta. :)
Vi gick en del promenader runt området med Annie. Det kändes som om vi var i en bubbla, en helt annan värld på något sätt.
Lite bus hann vi allt med också. Jag visar inte kortet på hur Sandras lår såg ut efter den här barbackaturen, men ni kan nog tänka er...
Liksom att byta skor. En var lite lös och jag påtalade detta för min syster som envetet påstod att jag hade fel, men när det gäller sådant så ska hon lita på mig. =D
Måttligt road. Det var *grymt* varmt, men hovslagaren var en härlig personlighet som nog tyckte det var lite roligt med 2 blonda tjejer med en liten häst. ;)
De svenska hästarna fick stå tillsammans och vi hade norska och finska precis mittemot. I boxen till höger om Annie stod en Tjeckisk häst. Ett otroligt grinigt sto som gärna ville mucka med Annie, men hon gjorde som hon brukar. Ignorerade.
Matdags!
Alla tyckte inte att det var varmt. Vi var flera som trodde detta var en riktig häst - tills vi kom nära. :p
En av alla de troféer som skulle delas ut under veckan.
EM - Äventyret
Äntligen var det dags för äventyret att börja! Hotellet låg någon dryg mil från tävlingsområdet men det var väldigt enkelt att ta sig med bil emellan och tro mig, bilarna gick i skytteltrafik fram och åter. Man hoppade in i den bil som skulle åt det håll man ville åka. Vi försökte ha lite kommunikation med varandra och jag upplevde det aldrig som några problem. Vi hade också kommit överens om att hjälpas åt och ge frukost till alla hästar så inte alla behövde åka på morgonen. Väldigt skönt med tanke på att det vissa morgnar skulle börja ridas vid halv 5-5.
Hotellet utifrån. Typiskt Österrikiskt hotell. :)
Dom första dagarna var till för att få hästarna och ryttarna att landa. Det var fruktansvärt varmt, upp och över 40 grader, så det var ofta kö till spolningen. Vattnet kom 100 meter ner och var kallt men hästarna tyckte det var jätteskönt. Våra nordiska hästar hade fått tältstallen och därinne var det hemskt på dagen. Sandra och jag tog ofta ut Annie och lät henne stå med oss, nyspolad. Någon av oss pratade med Helmut Schulz som ägde anläggningen, men han kunde inget göra. De nordiska ekipagen tävlar helt enkelt för lite i Europa för att få bättre stall än så. Helmut tyckte vi skulle visa oss mer, och därmed få bättre standard. (Året efter hade han lyssnat och placerat de nordiska hästarna i bättre stallar. EM går alltid 2 år i rad på samma ställe, så det hjälpte att prata med honom.) Det var helt enkelt bara att gilla läget denna gång.
Annie och Sandra gjorde några uppvärmningsklasser under Tisdagen och Onsdagen innan det satte igång på riktigt med tävlingsklasserna från Torsdag. Det var inte bara EM-klasser, utan där fanns en blandad kompott med lite allt möjligt så ryttarna skulle komma igång och i form inför sina EM-klasser. Det reds verkligen från tidig morgon till väldigt sen kväll. Det var nog bara några timmar mitt i natten som arenorna (2 stycken) stod tomma.
Annie själv tog det hela med ro. Hon var lite missnöjd med värmen i tältstallet, då stod hon med nosen i springan ut så hon fick extra luft och då brukade vi hämta ut henne så hon slapp stå där inne. Man får se det positivt, man behövde inte använda täcke åtminstone! Hon är otroligt lätt att resa med. Man bara parkerar henne i sin box och hon kollar vart hö och vatten är och sedan bor hon där. Denna gång var ingen skillnad.
Annie i sin box. Fanns massor att plocka med.
Tänk vad snabbt man "flyttar in" på ett nytt ställe. Vips så är det som hemma med alla saker och prylar. Tur att Annie är en så klok häst att man kan hänga saker på boxväggen utan att hon rör något. Gud vet att vi behöver platsen!
Första 2-3 dagarna på veckan flöt på väldigt smidigt men också väldigt snabbt. Snart var det dags för allvaret att börja...
Försummad blogg...
Viljan har varit god, men så har jag glömt bort... Det finns mängder med ursäkter, men jag ska ta mig i kragen och skriva nu. Det har ju hänt massor! :)
