Flytt till Anneberg

Den 1 December 2012 gick Annies flyttlass till nya lägenheten som ligger i Anneberg. Anläggningen är uppdelad på flera olika enheter/stall varav det största med 6 boxar tillhörde stallägaren och hans dotter. Dottern (vuxen) tävlar dressyr och har varit med i landslaget. Hon var kvalad till OS i London, men hennes häst skadade sig. Såklart. Övriga stall var 2 stycken med 3 boxar i varje och 1 stall med 2 boxar i. I 3 av stallen stod det halvblod av olika typer och höjder, den högsta strax över 180 cm i mankhöjd, och i stallet Annie skulle stå fanns 2 ponnyer. Alla tränar och tävlar. I DRESSYR. Och så vi då. Med en reininghäst. Det kändes absolut helt logiskt. Eller inte. 
 
Annies box var längst ut mot gården så hon skulle kunna hänga med bra vad som händer. Utetiderna för hästarna visade sig vara, och nu är jag fördomsfull, typiskt för ett dressyrstall, snåla. Hästarna kom ut vid 9 och in redan vid 15 på vintern. Lite senare intag mot våren. Nåja, nu var det så här. Det fanns andra lite lustiga regler. Man fick inte rida i bredd i ridhuset och man fick inte prata mer än nödvändigt. Nu låter det som om vi inte trivdes, men det gjorde vi. Övriga inackorderade var väldigt vänliga och Annie vann snart deras hjärtan. Hon är ju så SNÄLL fick vi höra allt som oftast. Det värmer i hjärtat. <3 (Ingen vill väl ha en häst som alla avskyr..) 
Det enda riktigt jobbiga var när vi hade intaget och den där 180 cm hästen skulle in. Jag gillar verkligen inte så höga hästar och när dom dessutom mopsar upp sig, ja då känner jag mig liten och ynklig. 
 
Annie i nya stallet. 
 
Annie och hennes "morotsgubbe". 
 
Till en början fick hon gå i en liten grusruta på baksidan, mellan 2 andra hästar. Det kändes inte alls optimalt så när vi fick frågan om stallägarens 2-åriga sto och Annie kunde få gå ihop i de stora hagarna så kunde vi inte säga ja snabbt nog.
 
Annie och hennes kompis Angelina, 2 år, och en stor hage att härja i. 
 
Stallet ligger väldigt fint, men det finns ingenstans att rida ut. Bara en enda väg, upp till en sjö. På den här vägen vågar man inte rida eftersom folk kör riktigt fort i och med att det är en raksträcka...
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0