Lite bilder från första dagen
"Vad händer där borta???"
"Hallå!! Det är inte kul längre! Faktiskt!!!"
"Titta där! Mat på G kanske???"
"Aha! Det är Baltazar som kommer!" (Baltazar bodde i boxen mittemot Annie innan han flyttade.)
"Här bor jag!"
Första tiden
Så blev det då *min* tur att få ta hand om den nya lilla hästen. Det var allt med viss spänning jag körde till stallet den där onsdagen. Hur skulle hon vara? Skulle vi fungera tillsammans? Skulle hon ens tycka om mig? Inte hade jag behövt vara orolig! Annie är nog en av världens mest tillgivna hästar. Hon vill hela tiden kela och "pussas" och hon älskar att rufsa runt i håret när man sitter på huk och borstar ben eller sätter på benskydden. Hon vill dessutom gärna ha sin mule nära nära ens huvud och blåser så snällt på kinden. Hade hon bara varit något mindre så hade hon nog gärna krupit upp i knät och rullat ihop sig och somnat! ;-)
Nu var det ju ganska kallt när Annie anlände till oss. Som tur var så hade min syster sparat det riktigt tjocka täcket sedan Julia så det fick hon ha på sig. Plus att hon hade ett täcke under. Är man rakad och det är ca 15-20 minusgrader ute så kan man behöva hålla värmen. Knepigt nog så skulle hon hela tiden peta in ena örat under! Kanske jag skulle skaffa henne en mössa till denna vintern? Tål att tänkas på... ;-)
Oturligt nog hade hon dessutom på sig s.k "plates" baktill. De som inte vet vad plates är - det är särskilda skor som man använder inom reining så att hästen ska kunna "slida" eller helt enkelt kana på bakhovarna. De är *VÄLDIGT* hala eftersom man filar ner sömhuvudet så de blir helt platta under. Man får tänka sig för när man är ute och rider på asfalt då hästen kan halka lätt även där. Jag trodde att jag hade kort av platesen, men uppenbarligen inte. Så det sätter jag upp på min "to do" - lista så ska ni få se hur de ser ut på en häst. ;-)
Ni kan få se ett annat kort som jag tog av Annies pyttesmå framskor. Bredvid har jag lagt hennes syster Bettis sko. Betti är en liten häst. Annie är *ännu* mindre. Hovslagaren hade lite problem att hitta passande framskor. 
Hovslagaren kallade skorna för "shettis-skor"! *haha* Tack vare sina superhapa plates så fick Annie hålla till i den lilla "sjukhagen" som är precis utanför ingången. Jag tror inte att Annie misstyckte. I Tyskland fick hon stå inne hela tiden. Det blir lätt så på stora anläggningar med massor av hästar. Hon stod där och kikade på sina kamrater. Ibland så skuttade hon runt rätt bra, hur hon nu lyckades med det på den lilla ytan.
Första ridturen var lite speciell och jag minns den så väl... Jag som ridit Julia inne tyckte att Annie var väldigt liten och väldigt smal. Och hennes trav... HJÄLP! Julia har en väldigt lätt trav att sitta ner i, men Annie... Ja, den var egentligen inte stötig, bara så annorlunda. Jag tror att både Annie och jag var rätt glada när jag satt av. Jag började fundera på om detta var något för mig. Hon var väldigt pigg vilket var en av anledningarna till att Sandra valt henne. Det skulle underlätta för mig, men hon var nästan lite väl pigg. Och inte mycket blev rätt denna första dag. Vi tog oss runt i ridhuset utan missöden och det är väl det som räknas. =D
Till helgen kom Sandra och visade lite hur hon tyckte att jag skulle rida Annie för att underlätta för hennes framtida tävlande och ni kan tro att jag såg fram emot den hjälpen! Här är lite bilder på sandra när hon rider. Annie hade varit här i någon vecka nu och det var riktigt riktigt kallt!
Och på nästa bild gör hon ett Sliding Stop. Eller ja, hon är ganska låst fram, men hon försöker åtminstone. Och hon är bara ca 2,5 år gammal och kan redan alla manövrar... Hon är så duktig...
Underlaget i ridhuset är inte heller klart här i början av året. Det är mycket bättre nu när vi fått den riktiga sanden samt vindskydden på sidorna. Som tur är så gillar Annie att jobba så hon gör så gott hon kan. ;-)
Och så kom hon...
Efter några veckor av längtan och undran så var det så dags för vår lilla Annie att anlända till Sverige och oss. Hon lämnade Tyskland den 12 Februari och kom fram till vårt stall i Lindome den 14 Februari. Japp, på Alla Hjärtans Dag!
Den stora hästbussen hade lite problem att få plats inne på vår lilla gård. Väl inne var det ännu mindre plats att fälla ner luckan. ;-) Lilla Annie fick nästan ramla rakt ner på en stor ensilage bal. Innan det var dags att lasta ur ville chauffören ha betalt. Sandra drog fram sedelbunten och skulle precis betala när chauffören säger att vi kanske vill se henne först? Nej, det behövs ju inte? Sandra hade ju sett henne nere i Tyskland? Chauffören var ganska enveten att vi nog skulle se henne ändå. Hon var ju så liten... Så att det verkligen var rätt häst. =D Jag skojade om Shetlandsponny och då stoppade Sandra ner sedlarna igen och sa att jo, hon ville nog se den där hästen han hade med sig innan han fick några pengar. Luckan fälldes ner och därinne fanns... Ja, vad stod det där inne egentligen? En liten liten häst som var på utflykt i den stora vida världen! Chauffören gick upp och hämtade ut lilla Annie. Trots en resa på närmare 2 dagar så var det en tapper och ganska stadig liten tjej som kikade ut och tog sig ner för den branta rampen. Chauffören är värd en eloge som tog så väl hand om henne och var så mysig med henne. Det sista han sa till Annie var; "Nu får du klara dig själv lilla vän". Och sedan stod hon där på svensk mark! 
Vädret var vackert, men ack så kallt! Lill-tjejen var dessutom rakad så för henne var det nog rätt ordentligt kallt. Trots detta så ville vi ju ta lite kort på henne så täcket åkte av. 
Så fort vi fått våra kort så åkte täcket på igen och vi gick en promenad inne i ridhuset. Annie hade plates bak som är väldigt hala och de hade missat att fixa broddhål i dom innan hon kom. Det var inte läge att gå ut och gå på vägen innan det var ordnat.
Slutligen tog vi in henne i stallet och satte henne i sin nya box som skulle bli hennes hem den närmaste framtiden. Stallägaren Malin äger Annies syster (ja, nästan. De har samma pappa plus att deras mammor är systar). Malin och vi andra tyckte det kunde vara lite roligt att lilla Annie fick träffa sin 2 år äldre syster, Betti. Alltså hämtade vi Betti! 
Betti agerade som en mycket snäll storasyster och jag tror att det var lite skönt för Annie att få träffa någon snäll häst. Vem vet, kanske stod de och skvallrade lite? Tyvärr är de födda i olika länder så man får hoppas att hästar har samma språk oavsett varifrån de kommer! =)
Efter lite pyssel och lite gott hö fick Annie vara ifred för natten. Det är jobbigt nog ändå för en så ung häst, hon var 2,5 när hon kom, att ta in alla intryck.
Följande vecka som kom var Sandras vecka så jag fick snällt hålla mig några dagar innan det var min tur att få vara med Annie. Och rida henne för första gången!
Julia
Hur det hela började...
När isen väl släppte sitt grepp om Sverige så det blev möjligt att göra något mer än att bara leda hästen till och från hagen, så var det redan mars. Nu är det ju ändå så att inget ont som inte har något gott med sig! I mars blev det dags att pröva lyckan med Julia. Jag for glad i hågen till stallet och upptäckte att det inte riktigt var som igår, det där med att rida. Hmm... Sadeln var extremt tung (var den verkligen SÅ tung 10 år tidigare?!), sporrana fastnade i varandra när jag skulle gå och hästen... Ja.. Den var ju inte helt lätt att få att göra som jag ville. Oj då... Sandra fick ställa upp som lite coach i början och bl a tala om att när jag lägger intill ena skänkeln så är det inte alltid detsamma som att gå framåt. Det kan betyda att röra sig åt sidan, böja sig mer eller varför inte att gå bakåt? Och allt det där som jag lärde mig 10 år tidigare, det skulle jag glömma. Varför kan man inte göra så idag? Nej, just det ja.. Det är nya rön... *suck* Detta skulle inte bli helt lätt upptäckte jag!
Det var bara att kämpa på och sommaren kom och gick och lite framsteg gjorde jag nog. De i stallet sa att det såg "bättre" ut. Hur ska jag tyda det? Såg det mindre anskrämligt ut kanske?? *haha* Mot höstkanten började Sandra tala om att byta häst. "Vår" hjälpryttare, C, var mycket intresserad av att köpa Julia och redan strax före jul var ägarbytet ett faktum. Jaha, då stod vi där utan häst. Kändes lite snopet, men jag stödjer min systers beslut fullt ut.
I januari berättade Sandra att hon skulle till Tyskland för att kika på ny häst. Ett sto skulle det vara. Och den skulle vara en "eye catcher". Det innebär att den skulle ha lite tuff färg såsom buckskin, dun eller varför inte en smaskig grulla?? Och den fick gärna ha lite läckra tecken... Och iväg for hon. Och hem kom hon och ringde mig på väg hem från Landvetter (hon höll nära på att krocka på vägen hem i sin iver att berätta..) och berättade att hon köpt henne! Ett sto. 2,5 år gammal. Bra stam. Liten. Redan inriden. Kan mycket. Och... och... och.... FUX!!!!! Sandra hade lite ångest över att färgen var "fel" för oss, men hon bedyrade att hästen var sååå fin i övrigt och den kunde så mycket och den VAR ju så liten, men hon var en vanlig enkel banal... FUX... Dessutom skulle hon vara lite pigg så det skulle ju passa mig så bra. Trodde vi...
Lilla Annie strax före sommaren.
Första inlägget...
Förhoppningsvis blir det en del bilder med och inte bara en massa text. ;-)
