EM - Äventyret

Äntligen var det dags för äventyret att börja! Hotellet låg någon dryg mil från tävlingsområdet men det var väldigt enkelt att ta sig med bil emellan och tro mig, bilarna gick i skytteltrafik fram och åter. Man hoppade in i den bil som skulle åt det håll man ville åka. Vi försökte ha lite kommunikation med varandra och jag upplevde det aldrig som några problem. Vi hade också kommit överens om att hjälpas åt och ge frukost till alla hästar så inte alla behövde åka på morgonen. Väldigt skönt med tanke på att det vissa morgnar skulle börja ridas vid halv 5-5. 
 
Hotellet utifrån. Typiskt Österrikiskt hotell. :)
 
Dom första dagarna var till för att få hästarna och ryttarna att landa. Det var fruktansvärt varmt, upp och över 40 grader, så det var ofta kö till spolningen. Vattnet kom 100 meter ner och var kallt men hästarna tyckte det var jätteskönt. Våra nordiska hästar hade fått tältstallen och därinne var det hemskt på dagen. Sandra och jag tog ofta ut Annie och lät henne stå med oss, nyspolad. Någon av oss pratade med Helmut Schulz som ägde anläggningen, men han kunde inget göra. De nordiska ekipagen tävlar helt enkelt för lite i Europa för att få bättre stall än så. Helmut tyckte vi skulle visa oss mer, och därmed få bättre standard. (Året efter hade han lyssnat och placerat de nordiska hästarna i bättre stallar. EM går alltid 2 år i rad på samma ställe, så det hjälpte att prata med honom.) Det var helt enkelt bara att gilla läget denna gång. 
 
Annie och Sandra gjorde några uppvärmningsklasser under Tisdagen och Onsdagen innan det satte igång på riktigt med tävlingsklasserna från Torsdag. Det var inte bara EM-klasser, utan där fanns en blandad kompott med lite allt möjligt så ryttarna skulle komma igång och i form inför sina EM-klasser. Det reds verkligen från tidig morgon till väldigt sen kväll. Det var nog bara några timmar mitt i natten som arenorna (2 stycken) stod tomma. 
 
Annie själv tog det hela med ro. Hon var lite missnöjd med värmen i tältstallet, då stod hon med nosen i springan ut så hon fick extra luft och då brukade vi hämta ut henne så hon slapp stå där inne. Man får se det positivt, man behövde inte använda täcke åtminstone! Hon är otroligt lätt att resa med. Man bara parkerar henne i sin box och hon kollar vart hö och vatten är och sedan bor hon där. Denna gång var ingen skillnad. 
 
Annie i sin box. Fanns massor att plocka med.
 
Tänk vad snabbt man "flyttar in" på ett nytt ställe. Vips så är det som hemma med alla saker och prylar. Tur att Annie är en så klok häst att man kan hänga saker på boxväggen utan att hon rör något. Gud vet att vi behöver platsen! 
 
Första 2-3 dagarna på veckan flöt på väldigt smidigt men också väldigt snabbt. Snart var det dags för allvaret att börja...
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0