Tävlingsdags!! Rein In Sweden i April 2012

Så var det då dags för årets första tävling. Sandra hade anmält sig till 3 klasser och jag skulle vara med i en. Som anligt var vi väl förberedda genom attt ha packat i god tid, badat häst och åkt upp i god tid för att kunna ta det riktigt lugnt när vi kom fram. Eh... NOT!
Sandra gjorde som vanligt, packade sina grejor långt in på natten. Ett tag trodde vi att vi inte kunde ha den transport vi hade tänkt, men det visade sig att det inte var så farligt med den som vi trott, så den biten fungerade åtminstone.
På just den här tävlingen skulle Jörn åka med, men han skulle åka upp lite senare än oss då det inte fanns någon mening med att han skulle sitta av tiden när vi hade veterinärbesiktning etc. Smart, ansåg vi. Tur visade det sig senare...
Väl på plats så visade sig vädret inte riktigt från sin bästa sida. Vi var nu i första veckan av April och vi hade faktiskt pratat om att sova i tält. Visst ska man kunna sova i tält i April? Eller? Då Jörn skulle med så hade vi tvekat och tog en stuga istället. Nyckeln skulle Jörn hämta när han kom upp. Vädret kunde inte riktigt bestämma sig om det skulle regna. Eller *snöa*..! Så det gjorde lite av varje.
Vid veterinärbesiktningen tog det riktigt fart och alla hästar stod med täcken på och ett fint lager med snö på ryggen. När det var vår tur så drog vi av Annie täcket och den anklagande blicken hon gav mig kommer jag minnas länge. "Allvarligt??! Ska du ta AV täcket när det snöar??" Besiktingen gick snabbt och bra och strax stod hon i sin box igen. Med täcke på. Vi frös såklart, men tänkte att detta var nog bara övergående.
När Jörn kom upp åkte han bort och hämtade nyckeln till stugan och vi tackade vår lyckliga stjärna att vi slapp tält inatt för skitvädret bara fortsatte. Regn och snö om vartannat och däremellan uppehåll. Jätteknasigt väder.. Väl tillbaka hos oss så hade Jörn uppgraderat vår lilla stuga till en stuga 7.0!! Han kom med nyckeln till ett mindre hus som innehöll alla bekvämligheter man kan tänka sig såsom kök, badrum med dusch samt TV.
Nu började en väntan på att våra klasser skulle starta och på väg upp till oss var vår pappa samt farmor. Nog var vi lite oroliga med tanke på vädret och att pappa hade sommardäck... Nu gick det bra och snart var de hos oss.
Först ut var faktiskt jag denna gång. Jag var inte alls nervös konstigt nog, utan tyckte bara det skulle bli roligt att rida Annie någon annanstans än hemma. När jag väl kom upp på ryggen började jag känna mig lite nervös och när jag skulle börja trava trodde jag att jag skulle kräkas! Rida fram visade sig vara ett smärre hinder då det var hästar och folk precis överallt. Utomhus kunde man inte vara, så alla tryckte in sig på den lilla framridningsbanan. Snart var det min tur och min klass var lite speciell då det var en s.k "relaxed judging" klass. Jag kunde rida på stångbett, men med 2 händer, så det passade jag på att göra.
Själva ritten gick ganska bra. Bara några mindre saker som jag klantade mig med. Jag tyckte tydligen att det var en toppenidé att följa någon annans spår så jag red alltför nära väggen. Det skulle vara minst 6 meter ifrån och det var det inte riktigt... *haha*
Här är en film från min ritt;
http://www.youtube.com/watch?v=_fhXV5iJJlA&feature=plcp
Trots mina små missar så gick det riktigt bra och jag fick en score på 68,5 och vann faktiskt min klass! Som belöning fick jag en fin rosett (finaste jag har än så länge) samt en liten buckla som det står "champion" på.
Efter min klass fick Annie gå in och vila och vi satte oss att frysa en stund på läktaren. Och hur långt tid man än tror sig ha till godo, så är det ändå snart dags för nästa klass. Denna gång lite viktigare, då det var Sandras tur att göra årsdebut. Naturligtvis retade jag henne lite och sa att hon måste ju vinna hon med nu när jag gjorde det samt att vi hade publik.
Och jodå! Minsann att hon gick in och vann sin hon med. Nu blev scoren 69,5 och en helt ok ritt. Helt nöjd var hon ju inte, men det tror jag bara är sunt. Då vill man förbättra sig.
Sandras ritt finns här;
http://www.youtube.com/watch?feature=endscreen&NR=1&v=fbg4yIj_06U
Extra kul var det att vår pappa och farmor fick möjlighet att se oss båda vinna och farmor gav Annie en puss på mulen och tackade henne för att hon burit hennes båda barnbarn till seger. Det var ett fint ögonblick när hon gjorde det.
Efter detta så bestämde de sig för att åka hem igen då vädret bara blev sämre och sämre...
När vi gick tillbaka till stallet som ligger ett par hundra meter bort från ridhuset så hade snön lagt sig såpass att det såg ut som värsta vintern. Tyvärr var det inte sandat alls så vi hade ett fasligt sjå med att hålla bort snö ur Annies hovar då hon byggde styltor fram samt slant än hit och dit med bakbenen. Detta var bland det mest otäcka jag varit med om när det gäller snö, is och järnskor på en häst. Helt enkelt vidrigt! Vi smög fram och fick fixa till hovarna var 6-7 steg. Tur att Annie är en så snäll och lydig häst att hon hjälpte till genom att uppföra sig väl och hålla ner huvudet så hon inte skulle halka så förtvivlat. Det kändes helt underbart när hästen väl stod i sin box igen...
När Annie var klar för natten så åkte vi till stugan, förlåt hus 7.0, och värmde upp oss då brasan var tänd. Ljuvligt!
Dagen efter var vädret kanske något bättre, men snön hade nu blivit is, men de hade lagt på grus åtminstone delvis så det var lite drägligare att leda hästar fram och åter mellan boxar och ridhus.
Den här dagen var det bara Sandra som skulle tävla och lika bra som dagen innan gått, nästen lika kasst gick det denna dagen. Trots allt blev det en 5e placering i den ena av klasserna. Lite plåster på såren blev det trost allt när Year End Reward bucklan á la megastor skulle delas ut. Nyputsad och vacker bars den fram till Sandra som satt på Annie varpå Annie "påminde" lite genom att titta snett på bucklan att det inte var helt ok att göra sådär. Sandra fick helt enkelt be om att få hämta bucklan sedan... Kanske dags att skaffa en "pricehorse" trots allt? Shetlandsponny är ju inte så höga.... Om man nu skulle falla av. Eller så kan man helt enkelt ställa sig på marken bara om den blir rädd. Typ.
Nöjda med helgen så gled vi hem rätt sent på lördagskvällen. Tävlingen fortsatte under söndagen, men Sandra hade andra åtaganden som gjorde att hon avstod söndag. Vi var ganska glada när vi trodde att vi skulle kunna komma hem i hyfsad tid varpå vi insåg att så blev det nog inte alls nej.. Knepigt det där. Vi lämnade Axvalla vid 21-tiden på kvällen, men var inte klara i stallet förrän närmare midnatt?! Och i säng någon timme efter det...
Det skulle inte vara tävling om det inte blev sent! =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0