Clinic Juni 2010
Äntligen! Som jag väntat på att "vår" Anders skulle komma tillbaka till Långås och ta sig an oss ännu en gång. Anders är väldigt pedagogisk och det är lätt att ta till sig vad han säger. Framförallt förklarar han tydligt vad han vill att man ska göra. Första gången jag red för honom så trodde jag att man var tvungen att utföra exempelvis en halt direkt när han bad om den. Därefter har jag lärt mig att man gör halt när hästen och man själv är klar. Ja, det får ju inte ta 20 varv på volten innan man "blir klar", men jag måste inte göra den direkt när han säger. Så denna clinicen kände jag mig mycket lugnare och visste bättre vad jag kunde vänta mig. Och jag skulle rida TVÅ pass! Ett på lördag och ett på söndag.
Jag har en syster som är ganska (eh, VÄLDIGT...) morgontrött så jag red morgonpassen så kunde hon komma och titta om hon ville, men utan att känna något tvång att vara i stallet tidigt. Fast nog får jag säga att jag hoppades att hon skulle vilja/hinna komma och titta. Tack vare Sandra så har Anders ökat kraven lite på mig och det tackar jag ju inte nej till! Sandra står med Anders i mitten och hjälper till. Mycket bra tycker jag eftersom vi rider och tränar Annie tillsammans och Sandra är den som är ytterst ansvarig för träningsupplägget. Hon vet bäst vad *vi* vill uppnå med henne. ;-)
Min bästa vän, Ulrika, hade kommit ändå från Borås för att titta på när jag tränade. Höggravid och allt! Hon rider själv engelskt, men försöker vidga sina vyer och är intresserad av allat egentligen som rör hästar och träning. Detta var första gången för henne som hon fick uppleva en westernträning. Vi började med att komma överens om att att priset för en lektion skiljde sig åt - väldigt mycket... Om jag inte minns helt fel så talade hon om ca
200:- för en timmes dressyrlektion medan vi betalade 450:- för en halvtimme. Jag skulle tro att det delvis har med tillgång och efterfrågan att göra. Det är ju så många mer hopp- och dressytränare i omlopp än vad där är westerntränare. Anders är dessutom landslagsryttare och har ridit VM.
Snälla Ulrika fotade åt mig när jag red så jag tackar henne för korten. Det är svårt att ta bra kort inne i vårt ridhus så de blev lite mörka, men visar ändå lite hur det såg ut denna gång.
Fina, söta och *trötta* Annie efter ett pass för Anders.
Denna clinic tränade jag mest på att kunna galoppera rakt på rakspår. Jag upptäckte med att jag har en tendens att glida åt vänster i sadeln. Anders kunde inte riktigt avgöra om det är jag själv som gör det eller om Annie "hjälper" mig så att jag gör det. Oavsett så är det något som måste rättas till så jag brukar rida en stund utan stigbyglar vid nästan varje ridpass. Gör jag det så måste jag sitta rakt över hästen. Annars skulle jag nog glida av. ;-)
Vi hade bestämt att Annie skulle få en liten vila efter denna clinic. Hon har visat att hon var i behov av den och då lyssnade vi och lät henne få några veckors slappande på ängen. Hon mottog den oerhört väl så när det var dags igen att sätta igång lilla skottan så var hon väldigt tillfreds med livet och kunskaperna hade sjunkit in och hon var som en helt ny häst!
Jag har en syster som är ganska (eh, VÄLDIGT...) morgontrött så jag red morgonpassen så kunde hon komma och titta om hon ville, men utan att känna något tvång att vara i stallet tidigt. Fast nog får jag säga att jag hoppades att hon skulle vilja/hinna komma och titta. Tack vare Sandra så har Anders ökat kraven lite på mig och det tackar jag ju inte nej till! Sandra står med Anders i mitten och hjälper till. Mycket bra tycker jag eftersom vi rider och tränar Annie tillsammans och Sandra är den som är ytterst ansvarig för träningsupplägget. Hon vet bäst vad *vi* vill uppnå med henne. ;-)
Min bästa vän, Ulrika, hade kommit ändå från Borås för att titta på när jag tränade. Höggravid och allt! Hon rider själv engelskt, men försöker vidga sina vyer och är intresserad av allat egentligen som rör hästar och träning. Detta var första gången för henne som hon fick uppleva en westernträning. Vi började med att komma överens om att att priset för en lektion skiljde sig åt - väldigt mycket... Om jag inte minns helt fel så talade hon om ca
200:- för en timmes dressyrlektion medan vi betalade 450:- för en halvtimme. Jag skulle tro att det delvis har med tillgång och efterfrågan att göra. Det är ju så många mer hopp- och dressytränare i omlopp än vad där är westerntränare. Anders är dessutom landslagsryttare och har ridit VM.
Snälla Ulrika fotade åt mig när jag red så jag tackar henne för korten. Det är svårt att ta bra kort inne i vårt ridhus så de blev lite mörka, men visar ändå lite hur det såg ut denna gång.
Fina, söta och *trötta* Annie efter ett pass för Anders.
Denna clinic tränade jag mest på att kunna galoppera rakt på rakspår. Jag upptäckte med att jag har en tendens att glida åt vänster i sadeln. Anders kunde inte riktigt avgöra om det är jag själv som gör det eller om Annie "hjälper" mig så att jag gör det. Oavsett så är det något som måste rättas till så jag brukar rida en stund utan stigbyglar vid nästan varje ridpass. Gör jag det så måste jag sitta rakt över hästen. Annars skulle jag nog glida av. ;-)
Vi hade bestämt att Annie skulle få en liten vila efter denna clinic. Hon har visat att hon var i behov av den och då lyssnade vi och lät henne få några veckors slappande på ängen. Hon mottog den oerhört väl så när det var dags igen att sätta igång lilla skottan så var hon väldigt tillfreds med livet och kunskaperna hade sjunkit in och hon var som en helt ny häst!
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Andra bilden uppefrån tycker jag är lite kul. Jag har nämligen tagit en nästan exakt likadan bild på min mamma när hon rider Isabella... Den kan finnas med i mitt FB album, annars ska jag leta fram den. Så kul att så olika discipliner blir så lika :)
Trackback
