Magic Powder...
Hmm.. Ja, vad kan det tänkas betyda? Som nästa punkt på Annies utbildningsstege stod en clinic med hennes uppfödare, tyske Steffen Breug. Ett par av hästarna i vårt stall kommer från honom eller i närheten av honom och Steffen är lite av vår "guru". Vår tränare, Anders, tränar i sin tur för denne Steffen, så det innebär att en clinic med honom kan man inte säga nej till. =D
Steffen är *inte* lätt att få till Sverige då han är så eftertraktad inte bara i sitt hemland Tyskland utan han far runt i övriga Europa samt att han vill utveckla sin egen ridning genom att träna för amerikanska tränare i sin tur. Han är inte landslagsryttare för inte... Kort sagt, kommer han till Sverige, då tar man den tid som finns och denna gång blev det tisdag-onsdag. Sandra tog ut ledighet och själv hade jag lite annat att pyssla med så jag kunde inte vara på plats så mycket som jag hade tänkt och velat, men Annie, hon hade inget annat val än att både vara på plats och känna för att träna.
Och som hon tränade... Heeelt otroligt. Saker som tidigare fungerat men som ändå inte fungerat "hela vägen" bara föll på plats. Steffen strödde sitt "magic powder" och allt bara... fungerar... Steffen är en otroligt sympatisk och väldigt trevlig man i medelåldern. Han står i mitten av ridhuset och dirigerar ekipagen på en engelska som är förvånansvärt bra för att vara en tysk.
sandra och Annie gjorde slide stops, galoppombyten och spins som om de aldrig gjort något annat. När ryttarna (vi hade bara en utifrån. Övriga 4 var från vårt stall) sa att "det fungerar!" och var helt lyriska så säger Steffen lite försynt "what´s the problem?". Han ser inga problem, bara möjligheter.
Sista passet för Annie gick strålande, precis som de andra, och när Annie var klar så gick Steffen fram och sa att vi gjort ett bra jobb med henne. Det kändes väldigt gott i hjärtat att veta att han inte tycker att vi har förstört henne. Steffen tror *väldigt* mycket på Annie. Så mycket så att han tog upp att hon borde starta i Tyska Futurityt i slutet av Mars... Där platsar bara de bästa hästarna i Europa och skulle vi komma iväg med Annie så är vi nog den enda från Sverige... Tyvärr kostar det en *rejäl* slant och vi tror det kan landa runt 30.000:- som det ser ut just nu. Bara resan är runt 17 timmar så vanlig transport är inte att tänka på. Vi får väl se hur det blir med den saken, men än så länge lever hoppet.. =D
Jisses, tänker Annie. Gjorde jag verkligen de där??
Den som har skarpa ögon kan se "11:an" som Annie presterade. Alltså de 2 raka strecken hitom henne. Längden var ca 2,5 - 3 meter vilket får anses vara fruktansvärt bra med tanke på hennes ålder. Detta hjälpte Steffen till med att få fram även om just detta stoppet är gjort ganska så nyligen. Lilla, rara hjärtat... ;-)
Steffen är *inte* lätt att få till Sverige då han är så eftertraktad inte bara i sitt hemland Tyskland utan han far runt i övriga Europa samt att han vill utveckla sin egen ridning genom att träna för amerikanska tränare i sin tur. Han är inte landslagsryttare för inte... Kort sagt, kommer han till Sverige, då tar man den tid som finns och denna gång blev det tisdag-onsdag. Sandra tog ut ledighet och själv hade jag lite annat att pyssla med så jag kunde inte vara på plats så mycket som jag hade tänkt och velat, men Annie, hon hade inget annat val än att både vara på plats och känna för att träna.
Och som hon tränade... Heeelt otroligt. Saker som tidigare fungerat men som ändå inte fungerat "hela vägen" bara föll på plats. Steffen strödde sitt "magic powder" och allt bara... fungerar... Steffen är en otroligt sympatisk och väldigt trevlig man i medelåldern. Han står i mitten av ridhuset och dirigerar ekipagen på en engelska som är förvånansvärt bra för att vara en tysk.
sandra och Annie gjorde slide stops, galoppombyten och spins som om de aldrig gjort något annat. När ryttarna (vi hade bara en utifrån. Övriga 4 var från vårt stall) sa att "det fungerar!" och var helt lyriska så säger Steffen lite försynt "what´s the problem?". Han ser inga problem, bara möjligheter.
Sista passet för Annie gick strålande, precis som de andra, och när Annie var klar så gick Steffen fram och sa att vi gjort ett bra jobb med henne. Det kändes väldigt gott i hjärtat att veta att han inte tycker att vi har förstört henne. Steffen tror *väldigt* mycket på Annie. Så mycket så att han tog upp att hon borde starta i Tyska Futurityt i slutet av Mars... Där platsar bara de bästa hästarna i Europa och skulle vi komma iväg med Annie så är vi nog den enda från Sverige... Tyvärr kostar det en *rejäl* slant och vi tror det kan landa runt 30.000:- som det ser ut just nu. Bara resan är runt 17 timmar så vanlig transport är inte att tänka på. Vi får väl se hur det blir med den saken, men än så länge lever hoppet.. =D
Jisses, tänker Annie. Gjorde jag verkligen de där??
Den som har skarpa ögon kan se "11:an" som Annie presterade. Alltså de 2 raka strecken hitom henne. Längden var ca 2,5 - 3 meter vilket får anses vara fruktansvärt bra med tanke på hennes ålder. Detta hjälpte Steffen till med att få fram även om just detta stoppet är gjort ganska så nyligen. Lilla, rara hjärtat... ;-)
Kommentarer
Trackback
