cielobprettyannie

Så var det dags! Den stora dagen var inne och lilla Annie skulle åka iväg till Skåne och Bökeberg för att tävla på September Rundown. Den här tävlingen är en av de sista för året och det är bara Reining i flera dagar.

Vi fick tag i en transport inte så långt från oss och färden ställdes söderut mot stallet för att hämta upp häst och syster. Sandra hade badat Annie så fint dagen innan och paketerat in henne i täcke så hon inte skulle smutsa ner sig. Alltför mycket åtminstone... Lite spån fick vi allt borsta bort och hon fick lite "peppy-spray" (stavning??). Den här sprayen luktar så otroligt gott, precis som en stor godisbit! Och det är ju det hon är. En liten "mums-bit". ;-) Annie ställde vi i stallgången medans vi plockade iordning det sista inför avfärden. Några av hennes stallkamrater hade redan åkt iväg någon dag tidigare så Annie skulle inte känna sig helt bortkommen när vi kom fram.
Hon är så rar, denna lilla häst. Hon stod där medans vi for runt fram och tillbaka och packade allting. Ingen stress och ingen oro. Bara nyfikenhet över vad livet kunde tänkas bjuda på denna tidiga morgon.
När det var dags att kliva på transporten tyckte hon att hon allt kunde få ta lite tid på sig. Det var ett tag sedan hon åkte så varför ha så bråttom? Man kan väl få kika på utsikten lite? Och kolla så att grejorna håller? Med mycket mild övertalning klev hon till slut på och stod där och undrade vad hennes människor nu hade i kikarn. In hoppade vi och vips var vi äntligen på väg!

Den gamla bilen stånkade på i maklig takt. Inte heller den ansåg att man skulle stressa. Uppför Hallandsåsen blev jag lite nervös. Annie väger ju inga ton, men väl ett halvt, och bilen knatade på uppför. Den som sett Musse och Långben på julafton vet vad jag pratar om. Lite sådär var det. Bilen är en automat och inte helt ung så lite snäll mot den fick vi vara. Vi tog en kort paus efter vägen och kikade till lill-tjejen, men hon stod där som ett ljus. Lite  mer hö i påsen fick det bli och sedan var vi på väg igen. Sandra har varit på Bökeberg tidigare både med Julia och utan häst, men Jörn och jag har inte varit där innan. Det var en angenäm syn när den fina gården dök upp. Själv undrade jag vart deras snygga ridhus var. Framför mig låg ju bara ett vanligt... hus? Nåja, det fick bli en senare fråga. Vi körde bort till stallet där Annie skulle bo över helgen och lastade ur henne. Väl ute blev hon lite glad och hälsade sig själv välkommen med lite gnäggande. Och svar fick hon. Av sina kompisar hemifrån - Betti, Lady och Tivio. Hon fick promenera runt en stund på gården för att sträcka på sina ben efter den ca 3 timmar långa resan innan vi gick in i stallet och tog plats i boxen bredvid Lady och mittemot Tivio. Tivio blev glad att få se ännu en av sina tjejer.
Annie fann sig snabbt tillrätta och började mumsa i sig av höt som hon fick serverat.

När Annie var på plats tog vi med alla papper och hästpass för att gå och checka in oss. Och det var DÅ jag såg ridhuset! Man klev in genom en helt vanlig dörr och innanför var läktaren. Själva ridhuset är nersänkt kan man säga. Byggnaden ligger i en sluttning och det är väldigt läckert gjort. Hästarna får gå ner för en slänt och in på kortsidan. Läktarna är gjorda av betong så det gällde att ta med sig filtar om man inte ville frysa. För *kallt*, det var det!
När hästen var incheckad och klar så tog vi en promenad bort för att hämta bilen. Vi skulle hyra en husvagn över helgen, men den var tvungen att hämtas så Jörn och jag stack iväg och hämtade den. Efter lite felkörning så var vi slutligen tillbaka och kunde parkera vår husvagn mellan våra stallägares husbil och vår tränare Anders husvagn. Det var INTE gott om plats mellan prylarna, men finns det hjärterum... Vagnen var enorm så det var gott om plats för oss 3.
Såhär dags var det inte mycket annat att göra än att låta tiden gå. Annie skulle inte tävla idag utan vi bestämde oss för att åka ner tidigt för att hon skulle få en chans att acklimatisera sig och bara få vara. Vi vill inte stressa henne på något sätt. Vi beslöt oss för att Sandra skulle ta ut henne och rida efter tävlingarnas slut. Man får nämligen tillgång till själva ridhuset då och det vore ju ganska käckt att få låta henne bekanta sig med omgivningarna innan själva tävlandet.
Så det blev till att titta på vackra hästar, äta och dricka cola! Minnesvärt från denna kväll var hästen vars bett gick AV så den bara hade huvudlaget runt öronen mer eller mindre och ÄNDÅ gjorde den en jättefin runda. Härligt att se hur välriden hästen var.

Vid midnatt var tävlingarna slut för dagen och det var dags för Annie att få ridhuset presenterat för sig. På en tävlingsplats som denna är det sällan helt lugnt och stilla och denna kväll/natt var inget undantag. Väldigt snart var hela ridhuset fullt med hästar och folk. En del verkade tro att man fick poäng för antal galopperade varv... Annie verkade ganska obekymrad av det hela. Visst, lite spänd och nyfiken, men hon är inte riktigt van vid hästar som far förbi bakom svansen på henne med ca 1 mikromillimeter till godo.
Sandra och Annie gjorde ett fint kvällspass och de är så fina ihop. Nu kunde man se att Annie är väldigt ung. De andra hästarna var ganska rejäla i kroppen, medan Annie är lite mer späd. Det var drygt 100 hästar anmälda och det var ca 3-4 stycken som var 3 år. Alla de andra var äldre. Nu var vi ju inte här för att vinna, eller ja, Sandra har sådan vinnarskalle att hon fick trycka tillbaka hornen i pannan hela tiden och påminna sig om att ta det *lugnt*. Vi andra påminde. Och påminde.. Och påminde...... Kan tro hon blev less på oss till slut! =D

När Sandra ansåg att Annie fått sin motion så togs hon in och vi gjorde natt för henne. Och lilla Annie, hon verkade nöjd med vad vi än gjorde. Osså fick hon ju sitt kvällshö när vi var klara! Och det är värt mycket för en liten hästamage!

För att inte rucka FÖR mycket på Annies rutiner så fick hon sin morgonmat vid 6. Precis som hon är van vid. Den som var minst glad för det var nog Sandra. Sandra är många saker, men morgonPIGG är hon *inte*!! Det gick ju det med, tävlingstarmen är ju sugen... =D
En stund senare kom de och sa att veterinären ville besiktiga Annie?! Nu undrade vi lite vad detta kunde vara. Man hade ju till 10 på sig att göra vet checken. Det visade sig att veterinären bara hade Annie kvar och ville ha henne gjord så han kunde åka. ;-) Puh, och vi som trodde att någon sett hennes sår på frambenet efter stängselincidenten nyligen.
Väl hos veterinären visade Sandra upp det som var kvar från skadan och veterinären sa att det var helt ok. Och det var hela hästen. När hon väl orkade springa. Om man kan säga mycket om Sandra så kan man säga mycket om Annie med, och att springa vid hand, det är INTE Annies grej! Något latare i ett par hästskor finns bara inte... Sandra var fullkomligt slut efter att ha fått upp henne i trav i 5 steg... =) Det där är något som vi måste träna på. Vi har båda försökt göra det lite då och då, men det vill sig liksom inte. Annie TYCKER att det är onödigt att springa om man inte måste.

Efter vet checken fick Annie en liten stunds vila igen medan vi fick oss något i lilla magen. Tänk vad mycsigt det kan vara att vara ute på resande fot såhär. Man sitter där vid "köksbordet" och tittar ut och vips kommer en vacker palomino förbi. Eller varför inte en snygg paint? Massor av fina hästar i vilket fall så frukosten slank lätt ner.

Nu var det dags att svida upp lilla Annie inför sin allra första start. Hon var så vacker i sitt fina träns med silver på och Sandra var så snygg i sina svarta kläder. Svansen blev urborstad så alla fina lockarna kom fram och sprayen kom på så hon skulle både lukta gott och blänka i.... det molniga vädret... Och som det blåste! Att sakerna satt kvar! Jag funderade på om jag skulle bli tvungen att ta fram silvertejpen ändå? Silver på tränset och silver(tejp) på sadeln? Det kanske kunde vara något? Man ska ju våga prova nya saker! *haha*


Hmm.. Att försöka ta kort ensam utan att lilla "linslusen" kommer till en visade sig vara en rejäl utmaning! Så det blev inte bättre än såhär. Detta är efter ritten så hon var lite trött. Hennes människor tyckte att hon skötte sig exemplariskt!


En ganska trött, men ack så duktig liten häst...

Sandra red fram på framridningsbanan och denna dag var det om möjligt ÄNNU trängre om plats. Det fanns egentligen ingenstans att göra någonting på. Knappt ens att stå still. Annie var rätt pigg så det hade varit bra om hon kunnat ridas fram lite hårdare, men men, man gör så gott man kan med det man har och rätt som det var så var det då dags. Vi satt uppe på läktaren och tittade på när ekipaget kom in.
Det är inte att undra på att man känner sig som en stolt storasyster till Sandra, som var så fin på hästen och likså stolt "mamma" till Annie som skötte sig helt otroligt fint. Visst, hon missade lite här och där, ungefär som väntat. Programmet krävde att man skulle starta spinnen från stillastående och det hade Annie aldrig gjort tidigare så att det ens gick... Hon drog sig lite mot utgången, men hon utförde ändå rörelsen. Inte så fort och inte så perfekt, men hon försökte. Och det är det som räknas. I övrigt blev det missar med galoppombyten och stoppen blev mest bara halt från galopp och inget slidingstop, men för att vara första start så.. Det var ett bra första försök med tanke på att det spelades musik i högtalarna, solen kikade in och gjorde knepiga skuggor på väggar och golv och det var överhuvudtaget mycket liv och rörelse i byggnaden. Annie, hon knatade på. Och de var så *fina* ihop. Ok, jag ÄR partisk, men Annie rör sig väldigt vackert och mjukt och det såg egentligen aldrig jobbigt ut (som för vissa andra).


Jaja, jag VET! Dåligt kort, men min kamera *vägrar* att ta inomhus. Jag tyckte trots allt att kortet är ganska kul och det blir nästan som en liten drömbild av ekipaget. Man ser hur fin Sandra är i sina svarta kläder. Det blir bättre nästa gång. =D

Poängen blev inte så bra, men återigen, det var inte därför vi var här. Dessutom kom det nya chanser längre fram under helgen.

Efter klassen fick Annie återgå till sin lugna vrå och äta på sitt hö. Ungefär som tjuren Ferdinand. Hon verkar enkel att ha med sig på resor och hon bekymrar sig inte så mycket. Får hon bara mat och dricka så verkar hon helt nöjd. Dessutom upptäckte hon att när man reser bort såhär, då får man EXTRA mycket pyssel och hennes människor kommer och ser till henne mycket oftare än hemma. Där ser hon dom bara en gång/dag och sedan är de puts väck. Här kommer de gång på gång och serverar smaskigt hö och kliar en bakom örat och pratar med en. Så detta med att resa, det kan hon nog tänka sig igen om det ska vara på detta sättet. ;-)

Kvällen och natten förlöpte väl och på söndag morgon var det dags för fodring igen vid 6. Idag skulle Annie tävla ganska tidigt, redan vid 10 (om jag inte minns helt galet), så vi hade henne klar i god tid. Även idag var hon så lugn och fin. Framridningen var kaotiskt, men det är bara att vänja sig. Vissa är väldigt ordentliga och ser sig för medans vissa andra borde skaffa körkort för häst. En ryttare kom på att hon skulle backa sin häst. Så då gjorde hon det. Och där stod en hingst och vi. Nu gick det fint, men man kanske bör vända på huvudet åtminstone EN gång innan man lägger i backen. Eller skaffa backspegel.

När det blev Annies tur så satte jag mig på läktaren så jag kunde se ordentligt. Och sedan kom dom... Om en häst kan skrida in så var det nog det Annie gjorde. Hon rör sig så oerhört mjukt och lugnt. Sandra berättade efteråt att det krävts en hel del av henne som ryttare för att hålla ihop hela ekipaget, men det SYNS inte och det är ju det som är grejen.
Denna gång gjorde Annie allt mycket bättre och hon fick t.o.m till ett hyfsat stopp mot slutet. När de var klara satt Sandra av inne på banan och ledde ut hästen. Själv gick jag ner till framridningen för att möta upp mina favorittjejer. Jag tyckte det hade gått bra, men Sandra är ganska självkritisk så hon hittade tusen och en fel, men hon var ändå nöjd med Annie och hur hon betett sig. Sandra ville vara kvar och titta på återstoden av klassen och jag tog med mig Annie upp till stallet för att hon skulle få "komma ur kläderna" och få sig lite till livs innan hemresa. Sandra hade tänkt tävla 2 klasser denna dag, men hon var såpass nöjd med Annie att hon beslöt sig för att stryka sig ur sista klassen. Man ska inte pressa en så ung häst.
Så jag gick upp till stallet och fixade och donade lite när några kom och sa att Sandra kom 6a! Jag tänkte att det inte kunde vara möjligt, Sandra red ju inte för att få placering, men jodå! Annie och Sandra hade kommit 6 av 19 på sin allra första tävling och det med en score på 65,5!!! Heeelt fantastiskt! Och jag som hade tagit med mig hästen och gått ifrån arenan. Nu fick hon hämta sin rosett utan häst. 
Det är svårt att beskriva hur bra detta är om man inte är insatt i western och hästar. Man kanske kan likna det vid att ha en 5 åring som kan gångertabellen... Vi sa det gång på gång, vad ska det bli av denna häst?! 


Annie står och njuter i höstsolen. Nöjd med sin prestation. =D

Vi gjorde klart allt för hemresan och vi var alla väldigt uppåt av hur helgen slutade. Det övergick allas våra förväntningar med hästlängder! 

När det var dags att lasta Annie så gick hon in så snällt. Antagligen förstod hon att hon varit en mycket duktig liten häst och hon förtjänade sina morötter denna dag. 


Annie fick beta lite av gräset på Bökeberg innan vi gav oss iväg. Hon är fin i sina tävlingsgrejor. =D


"Hmm... Behöva åka så långt för att få äta lite gräs? Skåne-gräs..? Tja, det slinker ner rätt bra det med."

Under resan hem ringde Sandra till Annies uppfödare. Hon ville bara tala om hur nöjd hon är med henne. ;-) Nu kändes våra problem från Maj/Juni väääääldigt långt borta. Tänk vilken underbar och fantastisk liten häst detta är. Det ska bli så otroligt spännande att se vad det blir av henne. Just nu ser framtiden *oerhört* ljus ut...