cielobprettyannie

Sådär uttryckte jag mig nog när vi talade om att klippa Annie. Sandra var inte alls imponerad av en bild jag skickade på en heltuff klippt häst. Massor av härliga mönster och svängar och inte alls sådär "tråkigt" som en klippt häst gärna blir. Sandra sa bara ett bestämt NEJ och sedan var det inget mer med det. Trodde hon... =D

När dagen för klippningen kom skulle Lisette i stallet hjälpa till med detta. Hon har en klippmaskin och brukar sköta om klippningarna i vårt stall och det sköter hon på ett utmärkt sätt. Annie kom ju till Sverige som klippt, men vi visste ju inte i ärlighetens namn hur hon skulle bete sig. Vissa hästar får ju tokslag och blir mer eller mindre uppstressade av ljudet och kanske av känslan med. Nu har inte jag själv päls så det är lite svårt att säga hur det egentligen känns det där, att bli klippt.

Nåja, Annie placerades i stallgången. Borstad och klar. Lisette stängde alla dörrar ut så vi skulle få vara ostörda och därefter riggade hon maskinen. Och sedan satte hon på den.. Lisettes maskin gör sitt jobb, men att kalla den för tyst vore att överdriva! Den hörs vääldigt mycket och alla, jag menar verkligen alla hästar hoppade till i sina boxar och ett par tryckte upp sig mot den bortre väggen i sin box bara för att försöka undkomma ljudet. Men inte vår lilla Annie... Hon spände sin hals en aning, tittade på mig som stod där och talade med Lisette och Jörn och ingen av oss gjorde någon "grej" av det hela och då tyckte Annie att hon inte skulle vara sämre och slappnade av. Och sedan klippte Lisette. Hon drog några provdrag på magen bara för att kolla läget hur Annie var när den rörde vid henne. Ingenting... Det var DÅ vi kom på idén! Vi skulle ju skoja med Sandra naturligtvis! Och jag "råkade" ha en kamera med mig. Hoppsan, vad lämpligt! Så Lisette klippte en smiley på bogen på Annie och jag fotade. *hehe* Här skulle göras ett practical joke! När bilderna var klara så klippte Lisette vidare. Vi hade kommit överens om att låta bli huvud, ben och rumpan. Rumpan då vi är förfärligt rädda för korsförlamning och hon blir ändå inte så värst svett där ändå. Varför chansa?? Visst, snyggare kunde det ju ha varit, men det fyller sin funktion.

När klippningen var klar så öste Lisette beröm över denna lilla häst som stod som ett ljus hela tiden utan att jag höll något speciellt i henne. Även uppe vid öronen där andra hästar brukar reagera negativt (maskinen kommer så nära öronen och ljudet blir så högt) stod hon blick stilla.
Efter uträttat arbete fick hon lite morötter av oss, men framförallt av Jörn, Annies egen lilla "morotsgubbe".


"Raggsockan" innan vi började.


Test av maskinen.


Smiley!! =D


"Men HALLÅ!!! Vad GÖR du??!


"Men ALLTSÅ! Nu får ni lägga av! Jag har inte gett lov till detta...!"


Färdig!!


"Resterna" av Annie... Hon blåste allt på det, men det hann jag inte få kort på.

Och skämtet då? Hur det gick med det? Jo, när jag kom hem så lade jag upp bilderna av Annies klippning på Facebook. Fast bara de som visade henne med smileys.. Och jag skrev att hon var klippt och tyvärr gick maskinen sönder. Ganska snart fick jag en kommentar av Sandra där hon undrade om hon verkligen inte VAR klippt? Och jag skrev att tyvärr... Inget att göra åt, men pållan gick nu runt med en smiley på sin bog varpå min kära (lilla!) syster skrev tillbaka att hon minsann inte tänkte rida runt i ridhuset på en dyr, fin tävlingshäst med en *smiley* på bogen! Hon tänkte inte ens åka till stallet förrän den var borta och hästen var klippt. Nog var det lite svårt att hålla sig när tonen hos Sandra blev lite ledsen, men jag visste att hon skulle ta det på ett bra sätt när hon kom till stallet. Och det gjorde hon! Nu kan vi skratta åt det, men jag tror faktiskt inte att hon låter mig sköta klippandet nästa år... *hehe* Och TÄNK om maskinen faktiskt GÅR sönder då??? Hur ska jag förklara det och kommer hon ens att tro mig? ;-)